Jag är tillbaka – vilket spännande år jag har framför mig!
Om du skriver att du inte är intresserad av någonting, då är den berättigade frågan varför du överhuvudtaget informerar oss andra i en tråd om ämnet att det är inte av något intresse och “det är ingen annan som bryr sig”. Så blev det när den nordamerikanska dambasketligan WNBA gick ut med nyheten om att Lisa Borders hade blivit vald till president för ligan, twitter fylldes med kommentarer från “män” som tävlade i vem som kunde skriva att man inte bryr sig om nyheten eller ligan och att ingen annan gör det. Det måste vara samma slags “män”/”pojkar” som i Sverige säger att man hellre kollar på målarfärg som torkar än ser på damfotboll. Vore det inte någon bra idé om dom lade ner tid på sånt som dom bryr sig om?
WNBA är inne på sin 20.e säsong och ligans betydelse för tjej/dambasketen börjar vi se nu, många av dagens spelare hade förebilder att se upp till och kunde drömma om att spela i ligan när de växte upp. Man såg att möjligheterna fanns att kunna spela professionellt på hemmaplan. Tidigare fick dom åka över till Europa för att spela professionellt efter college (eller universitetstiden). Visserligen åker man fortfarande över till Europa och spelar, man tjänar mer i vår kontinent, men WNBA betydelse som liga är stor.
Jag har själv varit över och sett mitt lag spela hemma som borta och har fått många nya bekanta och vänner genom ligan, både personer som håller på samma lag som motståndarlag. Det är som WNBA är en enda stor familj som bryr sig om varandra och delar samma passion för basketen. Phoenix Mercury som jag följer har bland annat gått ut med en slogan inför stundande säsong, “team win together, families win champions” och syftar på att Mercury är som en familj.
Nu i sommar kommer jag att åka över till Rio och OS, om det nu blir av, Diana Taurasi (Phoenix Mercury), en av dom genom tiderna bästa spelarna kommer delta i sista OS, hon har tre guld på sin meritlista sedan tidigare (London 2012, Peking 2008 och Athen 2004). Dessutom om Tamika Catchings kommer med så blir det hennes sista OS, hon spelar för Indiana Fever (WNBA) och är inne på sin sista professionella säsong.
Inte nog med det så planerar jag för att åka över till USA när slutspelet kommer igång i WNBA. Med andra ord har verkligen något att se fram emot under året, jag kommer att försöka skriva av mig här på bloggen och berätta om mina äventyr. Jag lovar att ni kommer följa det med spänning.
Ha det bra tills nästa gång,
Anders Andersson